Kroppen laggar, den typ hackar - allvarligt. Stod nyss i badrummet och tjuvkikade på stygnen. De ser verkligen brutala ut måste jag säga. Det tog mig en stund innan jag fattade vad jag tittade på. Som en scen ur en Sawfilm. Jigsaw bestämde sig för att gå lös med häftapparaten i skallen på mig. Såg hur han plockade fram årets största såg och började. Klart. Nu plockar han fram häftapparaten, som är ännu större. Förlåt, jag är brutal. Men det är verkligen precis så det ser ut. Brutalt. Det är det enda ord som passar så beskrivande perfekt.
Nu kommer jag väl ligga och noja hela natten. Någon som vill lugna det lilla barnet i mig som är i sin värsta trotsålder?
Mamma: "men varför har du så bråttom? Kan du inte vänta tills imorn med att titta?". Jo, klart jag kunde ha gjort det. Men neeej, varför vänta? Jag fick ju lov att titta ikväll. Ååååh. Varför lyssnade jag inte?
Ni kan vara lugna. Jag kommer inte svimma eller kräkas. Jag mår bra. Jag skriver faktiskt lite med skrattet i halsen. Jag är envis. För envis för mitt eget bästa ibland. Skyll dig själv Emma.
Nu ropar sängen och som jag längtat efter den!
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar