söndag 25 december 2011

EREMIT.

Min, för tillfället, nya kärlek: Isak Strand. Tack för tipset Rick.

Nu börjar jag komma till den där gränsen då jag snart kräks på sjukhusmiljön. Låt mig komma hem nu. Jag känner mig jobbig och ivägen. Är det nåt fel på mig om jag känner mig körig och osocial mot sjuksyrrorna när jag ber dem stänga dörren efter sig, komma in med maten på mitt rum, hjälpa mig ha koll på tiderna för medicinerna. När jag inte orkar småprata med dem, endast vill halvsova och njuta av lugnet på mitt EGNA rum. Äntligen lite egen tid, ingen granne som gnäller på att TVn fortfarande är på eller som tjuvlyssnar på mina telefonsamtal. Haha jag känner mig som en eremit.

Nej fan, jag måste vara topp 3 bästa patienten här, helt klart. Ler och är alltid trevlig och dom har ju faktiskt betalt. Nu har det gått för långt med funderingarna.

Put on your dancing shoes and come sing the blues with me.
Fan vad jag längtar, längtar så inåt efter massor!

/E

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar