ÄNTLIGEN.

Ännu en natt då jag sovit som om jag vore medvetslös.. Klockan ringde för tidigt imorse och det bar av till Uppsala med kära mamma. Lång biltur och väl framme var det som vanligt, en evig väntan. Har gjort ännu en magnetröntgen, träffat massa folk, neurofysiologiska undersökningar och förberett inför operationen. Gud vet allt vad de ska göra och vad allt innebär. Ser inte fram emot duschen ikväll, tänk er att bada i handsprit..haha ni förstår ju hur man luktar. Mycket gott! Omgivningen här är så sjukt deprimerande, jag och mamma har suttit i dagrummet och bara gapat de senaste timmarna. Folket här är 70+ och alla sitter i sin egna värld, långt bort från omgivningen. Den oinspirerade och fula omgivningen. Men jag är inte alls bitter:D

Nu ska jag plocka fram chokladen, slå på en film och bara samla kraft. Jag är helt slut och imorn blir en stor dag.
Äntligen säger jag bara. Äntligen.

/E