Att vara född i vågens tecken och sitta på ett sjukhus är inte det lättaste. Jag känner hur mitt hjärta konstant slits mellan glädje och sorg. Igår fick min rumskamrat checka ut och åka hem, det gjorde mig glad, samtidigt ville jag hjälpa henne så fort hon kved i sängen. Hon, precis som jag, vågade inte röra sig till och från pga smärtan. Jag säger då det, ingen vet vad riktig smärta är förren man upplevt det själv, och ingen kan någonsin förstå smärtan jag känt de senaste dagarna. Precis lika lite kan jag förstå grannens smärta. Det bara går inte.
Folk kommer och går här hela tiden och jag tror mitt hjärta skulle gå sönder när jag hörde hur ledsna de nyanlända var i rummet bredvid igår. Läkaren hade varit in och om jag förstått det rätt var det inget positivt besked. Där sitter en ganska ung kille och tjej, på avdelning 85E, som jag. Har han en hjärntumör? Kan de hjälpa honom? Kommer han kunna bli frisk? Hur ser hans resa ut? Fan, gråten sitter i halsen just nu. Jag har alltid varit en människa som styrts av mina känslor, skratt som gråt, ilska som frustration. Min resa har gjort mig så otroligt mycket mer blödig, och tro mig, jag var ganska blödig innan också.
Nu gråter och skrattar jag för minsta lilla. Jag lär mig mer om mig för varje dag som går. Accepterar saker på ett nytt sätt, positivt. Som Stefan Sauk säger i klippet Mitt namn är cancer: "vem vet, kanske gör jag er en tjänst." På ett sätt är det nog också så, även om jag inte känner mig tacksam över att sitta med cancer så finns det förhoppningsvis en mening med det. Jag har utvecklats otroligt på kort tid, lärt mig massor och jag vill bli bättre. Jag kan bli så mycket bättre, vänta bara så ska ni få se.
Som ni hör och förstår blir tiden på sjukhus proppat med massa funderingar. Klart tankarna flödar när det enda jag gör är att vila. Hur som helst, poängen: som våg försöker man hela tiden ha balans på tillvaron. Jag väger, hit och dit, hela tiden. På jukhuset går det inte, för jag kastas från situationer som är varandras motpoler. Det svänger hela tiden och jag är ju så sjukt fucked up känslomässigt så ingen idé att försöka ha vågen i balans. Om en kvart ballar det ur ändå. Fuck it, go with the flow and see where it takes you. Konstaterande: att vara engagerad med hjärtat på många ställen samtidigt är både jobbigt och svårt.
/E
Folk kommer och går här hela tiden och jag tror mitt hjärta skulle gå sönder när jag hörde hur ledsna de nyanlända var i rummet bredvid igår. Läkaren hade varit in och om jag förstått det rätt var det inget positivt besked. Där sitter en ganska ung kille och tjej, på avdelning 85E, som jag. Har han en hjärntumör? Kan de hjälpa honom? Kommer han kunna bli frisk? Hur ser hans resa ut? Fan, gråten sitter i halsen just nu. Jag har alltid varit en människa som styrts av mina känslor, skratt som gråt, ilska som frustration. Min resa har gjort mig så otroligt mycket mer blödig, och tro mig, jag var ganska blödig innan också.
Nu gråter och skrattar jag för minsta lilla. Jag lär mig mer om mig för varje dag som går. Accepterar saker på ett nytt sätt, positivt. Som Stefan Sauk säger i klippet Mitt namn är cancer: "vem vet, kanske gör jag er en tjänst." På ett sätt är det nog också så, även om jag inte känner mig tacksam över att sitta med cancer så finns det förhoppningsvis en mening med det. Jag har utvecklats otroligt på kort tid, lärt mig massor och jag vill bli bättre. Jag kan bli så mycket bättre, vänta bara så ska ni få se.
Som ni hör och förstår blir tiden på sjukhus proppat med massa funderingar. Klart tankarna flödar när det enda jag gör är att vila. Hur som helst, poängen: som våg försöker man hela tiden ha balans på tillvaron. Jag väger, hit och dit, hela tiden. På jukhuset går det inte, för jag kastas från situationer som är varandras motpoler. Det svänger hela tiden och jag är ju så sjukt fucked up känslomässigt så ingen idé att försöka ha vågen i balans. Om en kvart ballar det ur ändå. Fuck it, go with the flow and see where it takes you. Konstaterande: att vara engagerad med hjärtat på många ställen samtidigt är både jobbigt och svårt.
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar