Två av mina andra favorit-tomtenissar (pappa & Karin) smög in på mitt rum idag. Ingenting jag förväntat mig så det gjorde verkligen min dag! Återigen överöst med hälsningar och klappisar, nu har jag blivit ännu mer bortskämd..! Mitt bord börjar bli riktigt mysigt med fina kort och annat smått och gott! Fick den här fina tomten av käraste kusin Linn som gjort så fint till mig!
Fick en fin hälsning också: "Till värdens besta Emma, jag tyker synd om dig. Kram Linn"
Hon är för gullig, TACK Linn!
Hon är för gullig, TACK Linn!
Insåg att jag kanske borde skriva någon rad om hur jag mår också. Huvudvärken är som vanligt, den kommer och går och är ganska pulserande idag, värre än igår. Jag och en av mina underbara sjuksköterskor Lina insåg imorse att jag inte tagit mina mediciner mot huvudvärken inatt. Konstaterade ganska snabbt att det var både bra och dåligt. Bra att jag kunnat sova, sämre då det kommer ge en reaktion med mer huvudvärk idag. Man har minskat ner kortisonet och allt det här har gett reaktioner idag.
Min vänsterarm känns lite mer bortdomnad än tidigare. Låg och vilade tidigare idag och det är helt sjukt hur jag känner att domningarna "åker runt" i kroppen. Jag kan nästan känna precis var det vandrar och det är så obehagligt. Jag blir som 5 år och tårarna bara rinner. När jag är själv är det lättare att hantera men när någon frågar hur det går och lägger handen på axeln blir jag som 5 år. Tårarna bara rinner. Jag vet att det blir så med domningarna och jag vet varför. Men det går inte att hantera. På nåt sätt känns det som att kroppen ska lägga av och det är det värsta. Jag har noll kontroll över det.
Ikväll ska jag tända mitt fina ljus, ta en bit mörk choklad, dricka mitt goda te och bara njuta av de små delar av er där hemma, som jag har med mig här. Underbara ni. ♥
/E
Min vänsterarm känns lite mer bortdomnad än tidigare. Låg och vilade tidigare idag och det är helt sjukt hur jag känner att domningarna "åker runt" i kroppen. Jag kan nästan känna precis var det vandrar och det är så obehagligt. Jag blir som 5 år och tårarna bara rinner. När jag är själv är det lättare att hantera men när någon frågar hur det går och lägger handen på axeln blir jag som 5 år. Tårarna bara rinner. Jag vet att det blir så med domningarna och jag vet varför. Men det går inte att hantera. På nåt sätt känns det som att kroppen ska lägga av och det är det värsta. Jag har noll kontroll över det.
Ikväll ska jag tända mitt fina ljus, ta en bit mörk choklad, dricka mitt goda te och bara njuta av de små delar av er där hemma, som jag har med mig här. Underbara ni. ♥
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar