Det känns som jag har utsatts för ett tufft träningspass, med typ Paolo Roberto, eller Biggest Loser. Ligger tungt i soffan och halvsover, ont i nacke och axlar tack vare de gångna dagarnas kamp med huvudvärken. Igår kväll fick jag verkligen klart för mig att mitt tak är någon annans golv. Piff och Puff med vänner hade typ någon form av mellanstadiedisco en våning upp. Stampande, pipande, skrikande - allt i falsett. Jag lovar, även stampandet. Den enda vettiga frågan som existerar är: vad fan höll de på med?
Efter någon envis timme, ett antal "men vafaaaan" och (i tanken) vändningar påväg mot dörren, blev min kropp tyngre och tyngre och till slut försvann gapandet längre bort. Piff och Puffs disco övergick till ett suddigt sorl och jag försvann in i dimman som vi kallar sömn.
Den varade fram tills strax efter 8, då var nästa granne igång med sin renovering och jag var där igen. Kände mig värre än Arga snickaren och hade lust att slänga en hammare i huvudet på personen som väckte monstret som kallas Jag till liv. Sätter nog en bomb i mitt hus idag om det ska fortsätta så här. Believe me, spräng-huvudvärk, ont i kroppen och nada sömn, då vill man bara döda någon.
Haha, det är sjukt hur dåligt tålamod jag får med den här skallebanken.
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar