torsdag 26 januari 2012

HUR MÅR DU?

Idag är en sån där dag där jag är och rotar bland mina känslor gentemot monstret i mitt huvud. Jag skrattar och gråter. Allt i ett och det skriker efter att få komma ut. När jag första gången läste om Malin Cammerö var det som om Fred Flinta tog sin tunga klubba och slungade den med full kraft rakt i min mage. Luften gick ur mig. Malin hade också en elakartad hjärntumör, visserligen en annan sort, men ändå. Det verkade som att hon hade en jävla kämpaglöd och ofta var positiv. På något sätt blir det ännu tydligare hur dödlig jag är, när jag tänker på henne. Fyfan för hur man levde när man var 17 år och trodde man skulle överleva allt. Naiviteten vägrade verkligen lyssna på talet om hur skört livet är. Malins insomnande 2011 gör mig rädd. Visserligen ska man inte jämföra olika cancer, för det är som att jämföra apelsiner och bananer, men jag kan inte rå för att jag tänker på det. Nu är jag fast i att läsa deras bloggar.

Alla frågar mig hur jag mår. Innan jag fortsätter vill jag klargöra att det här inte är riktat mot någon person. Inte mot dig. Ingen. Men hur fan svarar jag på frågan "hur mår du?". Den är så otroligt gigantisk så jag vet inte var jag ska börja. Ibland känns det som att den har förvandlats till en artighetsfras. Likt en groda som förvandlas till prins. Först äcklig och ful, sen fräsch och polerad. Förfinad.

Frågan "hur mår du" kan ju gräva upp så otroligt mycket läskigt. Eller hur? (Eller?)

/E

1 kommentar:

  1. Jag bad uttryckligen folk att inte använda frasen "hur mår du?" för jag blir så lack när jag får den. Vet inte om det misstolkades som att jag absolut inte vill prata om det, för det är itne så många som formulerar frågan på annat sätt. :)

    SvaraRadera