NYTT KAPITEL.

Nu då? 03:45 och jag stirrar i taket. Vänder och vrider frustrerad över att någon har limmat fast mina ögonlock så de inte går att stänga. Kunde inte klockan fått vara 06 eller 07 i alla fall? Kom igen. John Blunds pulver lär ha blivit grymt utblandat inatt. Ska jag gå upp? Ska jag ligga kvar? Försöka somna om? Men Emma, dummaste frågan nånsin tror jag.

En sån simpel önskan som att få vakna tidigast klockan 8 och se lite utsövd ut var tydligen för mycket begärt, så jag tackar för mina timmar jag fick och gör en resa tillbaka till 70-talet genom TV-rutan. Dagen får bli som den blir - lite upp och ner. Har ju faktiskt ingenting att passa så jag kan slumra bort den om jag vill och behöver. Jag vet precis vad jag ska göra. Hmm, har ICA öppet? Jag är hungrig.

M skrev en sån bra kommentar häromdagen, om att det är dags att vända blad. Påbörja ett nytt kapitel. Det var just det igår. Jag satte punkt för strålningen och separationen blev så mycket mer känslomässig än jag kunnat föreställa mig. Mycket tankar som for genom huvudet och kroppen gjorde sig av med ångestfyllda känslor. Det är jag som väljer hur det här kapitlet ska bli. Jag kanske inte kan välja hela innehållet själv men jag kan se till att det blir bra och det jag kan välja ska jag välja. Möjligheterna ökar.

Mitt i stormen på havet kliver mannen åt sidan. Gärningsmannen på den kapade båten tittar på mig och ber mig ta över rodret igen. För det tillhör mig. Jag styr. Jag är kaptenen på den här båten. Är det bara i mitt huvud eller ekar den finländska dialekten i erat också?

"Det är jaaag som är kapteen på den här båten!".

Emma