Och hon är ju absolut inte 70+... Den "härjiga gamla damen", som jag trodde renoverade, visade sig vara "Piff och Puff-ladyn"... Kvinnan som jag trodde förvandlats till en lugn dröm var grannen som renoverade. (Okej, nu blev det lite mycket förvirring och smeknamn på grannarna...) Hur som helst, hela morgonen var jag irriterad på den rastlösa pensionärens bankande tills jag satte mig på balkongen, njöt av värmen, konstigt gossip och den tämligen usla karaoke-mannen. Nej, karaoke-mannens sång var inte så överdrivet ljuvlig i mina öron, och ja, det var med dubbla känslor det sakta gick upp för mig att grannen ovan inte hade blivit lugn. För det var verkligen hon som renoverade. Karaoke-mannen sjöng med till ballader och klassiker som skrålade ur radion och jag kunde inte rå för att rita upp en bild av hur han såg ut i mitt huvud. Skulle vara roligt att få se honom nu och hur mycket som stämmer med verkligheten. På ett sätt blev jag lättad att det var hon ovanför som bankade, för det innebär att jag bara har en härjig granne.
Välkommen till en liten del av allt som bara snurrar runt i huvudet. Jag vet att jag tänker men jag vet knappt vad jag tänker. Vettiga som ovettiga tankar, non-stop. Denna gång mest ovettiga.
Vad läskigt det känns...när jag känner på huvudet känner jag som en skåra i skallbenet. Spåret från den 21 december. Hjärnoperationen. Jag kan känna exakt var och hur stor cirkeln är, och samtidigt som jag inte fattar blir jag nästan illamående. Blir återigen ställd - som alltid när jag tänker på det. Hur kan jag förtränga att de borrat, sågat, skurit och sytt? Häftat. Den dagen jag stod inne på toaletten hos mamma och beundrade mina 27 häftklamrar. Just hur brutalt det såg ut. Min lilla "golftur" som jag kallade den. Där stod jag smått illamående, oförstående och faschinerad. Precis som idag, precis som nu. Och så flyger tankarna iväg... "tänk så råkar jag trycka för hårt på skallbenet så det åker in...".
Herregud. Yepp, jag vet. Jag är sjuk. Knäpp. Galen. Konstig. Men tro mig, det går inte att förstå alla tankar som snurrar när man sitter med dessa spår i huvudet och när man tänker på innebörden av dem. Jag kan inte göra annat än att skämta bort det. Det är bara för stort för att ta in.
Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar