12.

Igår var jag som en tvättsvamp, igen. En genomblöt tvättsvamp. När man kramar ur mig forsar vattnet och bara man petar lite så droppar det. När nära och kära frågar hur det går - dropp, dropp, dropp. När någon frågar hur jag mår - dropp, dropp. Och när det blir de där frågorna som sätter huvudet på spiken så säger det splash och så var forsen igång igen. Tårarna rinner och där står jag, på något sätt alltid lika överraskad över översvämningen inifrån. Det kommer alltid lika hastigt och oförutsägbart. Ena gången funkar mina vindrutetorkare och andra gången inte. Då är det som värsta tsunamin som sköljer över mig. Drunknar i mina egna tårar.

Ju mer tid som går sen operationen desto mer skör blir jag. Det är som vanligt när man är mitt uppe i något så bara kör man och sen efteråt när man tittar tillbaka fattar man knappt vad man gått igenom. Att det ens gick. Hjärnoperation för mig är fortfarande lika främmande och skrämmande som innan jag gick igenom det. Känner ärren i huvudet. Groparna. Stygnen.

På ett sätt har jag blivit avtrubbad. När man tvingas gå igenom massa hemska saker tvingas man också att utvecklas. Bli starkare och klara av det. Andra saker blir petitesser i ens vardag och det jag har gått igenom hittills har gjort mig hårdhudad, om man säger så. Samtidigt som jag gråter över minsta lilla har jag stängt av. Trycker på gasen och kör. Vad ska jag annars göra? Stanna och tänka efter? Stanna och se på alternativ som inte finns? Titta på alla hindren eller tänka "tänk om..."? Backa ur? Fuck no. Nu kör vi och idag gör jag min 12:e strålbehandling. Mårten, jag hoppas du snart ger upp mot mina stridssoldater. De kommer vinna över dig hur länge de än måste slåss mot dig.

Jag känner mig otroligt glad för stunden, vilket jag njuter av. Vaknade och mötte en blå himmel och massa solljus. Jag hoppas det håller i sig hela dagen. Jag ska göra några korta oanmälda besök tänkte jag. Hoppas ni får en underbar dag! Gör det bästa av den, ni får bara en tisdag 6e mars 2012, höhö. ;]

Emma