Å ENA SIDAN, Å ANDRA SIDAN.

Sjönk djupare och djupare in i sömnen. TVns dova ljud blev ett otydligt surr tills jag till slut inte hörde det alls. Hörde någonting annat och den där känslan som att kroppen ska sjunka genom madrassen infann sig som vanligt. Underbart. Snart sover jag. Några timmar senare var jag klarvaken. Klockan var 03:30. Fuck. Men jag tror John Blund har blivit lite mer utav en vän till mig, för jag fick somna om till 07:30 och då fick jag väl anse mig nöjd. Drömde om helt knasiga saker. Tusen saker. Ni vet när man vaknar och så flyger alla drömmar genom huvudet och en kvart senare minns man ingenting. Så var det. Blankt, totalt blankt.

Kikade ut och hoppades på sol men det var nog att hoppas på för mycket än så länge. Får hoppas mamma, syrran och brorsan kommer med den om nån timme. Idag var inte ens frukost gott. Jag som älskar frukost annars.. Det här suger, haha. Idag åker håret. Vet inte riktigt hur det känns. Det suger också. Fast samtidigt skönt på ett sätt, det är så otroligt besvärligt just nu. Men om några timmar kommer det nog inte känns så skönt längre när jag inser att det är borta. Å andra sidan, om 3 veckor är strålningen slut och förhoppningsvis inte långt efter det börjar håret växa. Som vanligt, jag hoppas. Det blev en jäkla massa hoppas idag, haha. Herregud, hör ni hur jag låter? Å ena sidan och å andra sidan. Ja, det är en vanlig dag helt enkelt. Berg- och dalbanan fortsätter över sina toppar och dalar. Positiva sidan, negativa sidan. Positiva sidan, negativa sidan.

Men idag har jag nog Västerås största leende trots allt - jag får ju besök!

Emma