Jag har tagit mig igenom den här dagen. Kände mig ett tag som ett sockerspeedat barn som ville klättra på tapeterna, hänga i gardinerna eller gömma sig under soffan. Måste göra mig av med energi...men vänta nu. Jag har ju ingen? Jag vet att det låter sjukt. Jag har energi men ändå inte. Fast nog tusan lever det hysteriska kortisonmonstret i mig vidare. Har nog aldrig varit så virrig som när jag äntligen kunde ge mig iväg och handla frukost imorse. Återigen var jag som ett barn, ett borttappat barn, och Coop kändes lika stort som hela jordklotet. Av någon anledning förstod jag inte svenska. Allt blev en enda grekisk smörja.
Jag fattade ingenting.
Jordet-runt-resans kaos fick mig verkligen att sänka ribban. Få timmars sömn och total förvirring - dagen fick bestå av filmmaraton och jag har nog aldrig älskat att försvinna in i en annan värld så mycket som idag. Overkliga, tecknade filmer kan rädda tillvaron ibland. Man måste ibland få fly den riktiga världen. Tillvaron. Verkligheten. Oavsett om man är ett kortisonmonster eller ej.
Någon har planterat ett griller i mitt huvud.
Vissa saker tackar man väl bara inte nej till?
Emma
Vem har snott min hjärna? Eller har den bara gått och gömt sig nånstans i lägenheten? Känns som jag springer runt och letar efter den hela tiden.
SvaraRaderaOch det är nån som tycker jag ska hitta den och börja fungera, börja jobba? Hahahahaha, Vilket skämt.
Jag ska börja leta efter den, efter påsk kanske.