TREHUNDRASJUTTIOELVA.

Idag är en sån där underbar dag då allt hopp om att våren inte är långt borta bekräftas. Solen lyser, asfalten är bar och gräset luktar illa, haha, det är ju helt jävla underbart! Allt känns så mycket mer levande. Mer människor, mer rörelse, allt börjar vakna till liv igen. Hur härligt det än är ute så ska jag bädda ner mig i soffan och fortsätta gårdagens filmmaraton. Sad but true, mina ögonlock väger bly och det känns som att någon står och slungar en fet slägga in i mitt huvud. Kanske är det Tor med sin hammare som är på villovägar. Jag är genomfrusen och det känns som att förkylningens monster har hoppat på mig. Antar att kroppen jobbar med väldigt mycket för tillfället och det var väl inte det bästa att jag knappt fick några timmars sömn inatt. Jag skulle behöva sova trehundrasjuttioelva timmar.

Jag förstår mig inte på min röst... känns som jag stått och skrikit som en galning på en hårdrockskoncert? Eller som att jag svalt en tupp? Säger man så? Neeej...? Hur lyder uttrycket? Hahaha nu blev det nog fel..men jaja, skitsamma. WTF is going on?

Emma