DUMPA SKITEN.

John Blund gjorde sitt inatt. Jag fick dosen med sömnpulver och sov som en lugn bebis, hela natten. Ändå känns det som att jag inte fått en gnutta sömn. När jag tänker på igår så var det som att dra upp allt som jag tyckt varit jobbigt på en och samma gång. Jag visste att det skulle bli tungt att prata med någon helt utomstående, som dessutom vet vilka knappar hon ska trycka på. Men att känna mig så här dagen efter var värre än jag någonsin kunnat ana. Jag svävar runt i nån slags bubbla där jag bara är. Jag får ingenting gjort. Orkar inte ta tag i nånting, orkar knappt med mig själv. Kroppen värker och huvudet dunkar. Gick jag en boxningsmatch inatt? Ser ju fan förjävligt sliten ut... Ursäkta alla svordomar.

Är det konsekvenserna av att bearbeta saker som man borde bearbetat för längesen? Alla minnen, jobbiga stunder och saker som påverkat en, allt verkligen rivs upp på en kort stund. När jag satt hos Monica igår kändes det på ett sätt som att jag släppte både ett och annat. Axlarna sjönk några hack och jag andades på ett lättare sätt. Precis som tårarna lämnade min kind lämnade jag även en hel del jobbiga tankar och känslor. Som att gå fram till en container och dumpa all skit. Bort. Det här är början och även om det blir tufft så kommer jag bara bli lättare och lättare.

Nyss satt jag och skrev att jag skulle isolera mig från omvärlden, sova bort denna dryga dag, men så ringde min bättre hälft, Mezgin Malak. Nu ler jag, från öra till öra.

Emma