fredag 17 februari 2012

LJUSARE TIDER IT IS.

Mitt huvud och min kropp hör inte till samma person. Kroppen känns tung och död medan mitt huvud känns klarvaket men femtioelva gånger större. Det dunkar lite extra idag. Det är det självklara priset jag måste betala för att få fylla på mitt lycko- och motivationskonto. Dyrt men väldigt värt. Snart har jag en hel helg att ladda om.

Min brutala hästsko som Uppsalas egna version av Jigsaw lämnade efter sig ömmar inte så mycket längre. Känseln i området där de opererade är fortfarande borta och det blir det nog ett tag till. Himla skum känsla, som om min egna hårbotten är min men ändå någon annans. Herregud, det är inte lätt att alltid lära sig hantera alla känslor som gör att min egna kropp känns som nån annans. Handen blir mer och mer som min i alla fall, vilket jag är tacksam över och vänstersidan hänger överlag med bättre. Den spökar lite idag, stickningar i benet och foten. Som om de sover, en strålande känsla. Strålande, höhö. Not. Jag vet att det är i vänster, men ändå känns det som att det är i höger. Riktigt sjukt att inte kunna definiera vart det känns. Kroppen lurar sig själv på något sätt.

Ute lyser solen och det är en underbar ljusblå himmel. Fåglarna kvittrar och direkt min hjärna förstod att det var fåglar ute och inte fåglar på TVn kunde jag inte låta bli att le. En promenad till hamnen vore perfekt idag, men jag ska ligga lågt. Får nöja mig med en promenad till sjukhuset fram och tillbaka, sen får det bli soffhäng resten av dagen. Foten och benet behöver verkligen vila idag. Men Mårten ska få sin omgång med den dödliga dosen.

Emma

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar