Kan man ha så mycket tankar i sitt huvud att det känns tomt? Det är som när saker och ting blir för mycket att man blir helt paralyserad. Error. Kaos. Allt flyger huller om buller och det blir lite som ett moment 22 - var ska man börja? Ingenting känns som en vettig början att ta tag i. Nej.. det är verkligen lite error just nu.
Ikväll har jag njutit av ett glas rödvin, skön musik och att prata med någon som verkligen förstår vad jag går igenom. Att googla på sin sjukdom är som att be om negativa tankar. Alla svar leder till att man ska dö. Man borde aldrig försöka diagnostisera sig själv. Nu vet ju jag vad jag har, men att googla på min tumör gör inte saken bättre. Vissa saker behöver man bara inte läsa.
Vi är ju även experter på att förneka. Jag har haft min period där jag vägrade ta till mig beskedet som läkarna gav mig. En del av mig vägrar än, jag vet att jag är sjuk, men jag tänker aldrig på ett sätt acceptera det. Jag ska bli frisk.
Fyfan för vad Mårten och hans "släktingar" utsätter oss, dödliga homo sapiens, för.. Vadå "17 år och odödlig"? Trodde man verkligen att man var det då?
"Vänta dig ingenting och var beredd på allt."
Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar