UPPÅT.

Jag vet inte om det var att jag fick namnet på saken i mitt huvud eller om det var Zuzannas söta brytning (jag undrar var hon kom ifrån...) som fick mig på bättre humör efter strålningen. Hennes brytning fick mig att slappna av, vet inte varför. Astrocytom grad 2, det är det riktiga namnet på min motståndare. Varför vill vi oftast ha namn på saker? Hjärntumör, astrocytom, cancer, som att det egentligen spelar någon roll? Jag vet att jag är sjuk och alla de där orden säger mig ungefär lika mycket. Eller lite. Knappast så att jag ser en figur framför mig. Säg träd så ser du ett träd, likaså gäller mycket annat, men astrocytom säger ingenting, precis som vind. Den syns inte, man har inte ett ansikte på ordet. Astrocytom. Jag ser bara ett svart hemskt moln. Trassel. Jobbigt. Men, jag måste ändå säga att det känns bättre när jag vet exakt vad min tumör heter, konstig som man är.

Zuzana pratade som tusan, förklarade och svarade på mina frågor. Ibland blir jag ärligt talat rädd för att fråga, jag kanske frågar för mycket. För mycket frågande kanske kan leda till svaret på det där som jag egentligen inte vill veta. Ibland tror jag det kan vara bra att leva i ovisshet, just för att det är lättare. Man behöver inte veta allt.

Varje gång jag använder meningar som "jag fick min diagnos" eller "jag blev sjuk" hugger det i mig. Det slår alltid till lika mycket. Det känns som att jag spelar någon annans roll. Jag, som är huvudrollen i mitt liv, kan ju inte få cancer. Jag har så sjukt svårt att prata om mig själv i den här situationen. Jag har enklare för att vara saklig, berätta hur saker och ting ligger till, hur det är, går till etc. När det kommer till hur det påverkar mig, på alla olika sätt, då går det inte mer.

Nej, det är så sjukt. Allt det här är så sjukt. Ett gigantiskt berg med olika känslor, som hela tiden rycker en upp och ner. Som mamma sa: precis när jag kommit ovanför vattenytan rycks jag ner igen. Precis när jag hunnit ta en liten nypa luft är det dags igen. Håll andan. Kämpa mot den hårda strömmen. Sikta mot vattenytan. Simma, simma som tusan. Uppåt, uppåt, uppåt - you can do it.

Emma