En av de svåraste saker jag vet är att ändra på personligheten. Personliga drag som jag har och som i vissa stunder skadar mig i och med att jag är sjuk. Till exempel blir det inte alltid så bra att köra "bit i hop & kom igen då"-andan nu när jag verkligen måste lyssna på kroppen. Brakar ihop för minsta lilla överansträngning. Inställningar och drag som är så djupt rotade i ens personlighet tar nog evigheter att ändra. Men man ska väl inte ge upp bara för det... Bort med det dåliga. Behåll det bra. Ge det tid.
Jag fortsätter jobba på mina tårtbitar. Jag prioriterar. Tänker efter före och försöker. Man kan hela tiden bli bättre. För att bli bättre krävs det ibland att man avslutar vissa kapitel. Kapitel som för längesen skrivits klart. Det enda som fattats är att vända blad och börja skriva ett nytt.
En dörr stängs. En annan öppnas.
Emma
Jävla fin semester det är...
SvaraRaderaNej, det är svårt.
Känner själv att kortisonet ger mig sån energi som jag inte haft på flera år, så det enda jag vill är att pressa mig till att göra alla de saker som poppar upp i huvudet hela tiden, för att nyttja den här tiden av energi innan den är slut. Det är tack och lov mest roliga saker. Men jag håller igen, för jag vet att korisonet kommer ta slut och då kommer det bli nattsvart ett tag. Så skynda men långsamt är mottot just nu. Fortfarande svårt som fan.
Och så är jag dum nog och försöker jobba lite samtidigt, men det har jag dragit ner på en del och sagt att vissa saker går bara inte att göra. Får väl se hur det funkar.