onsdag 4 april 2012

VAD ÄR RÄTT? VAD ÄR FEL?

Men... hur gör man nu då? Hur ska man tänka... Hjärnans tankeaktivitet flyger på i 180 och förvirringen som uppstår blossar bara upp ännu mer för varje minut som klockan tickar. Vad är rätt? Vad är fel? Gaaaah... Finns det något rätt och finns det något fel? Hjärntvätt AB är jag bäst på när jag ligger vaken om nätterna och inte kan somna. När allt är tyst och stilla omkring en så går det inte att stänga ute alla tankar. De kommer alltid ikapp en. Precis som i kapplöpning och wroooooom(!) så var den hästen förbi. Jaha, det var den vinsten. In my face.

I min värld finns det nog inget rätt eller fel, inte i den här frågan. Men ska man (vadå man? Jag rättare sagt...) trycka på mig peruken så fort jag går ut? Peruken som är varm och dessutom ger mig mer huvudvärk än vad jag redan har... Ta på mig den för att gömma cancern och skydda andra från att se den. Det är därför jag tar på mig den, och för att slippa alla blickar som påminner mig om hur jag ser ut. Blickar som påminner mig om att jag inte ser ut som en i mängden. Jag smälter inte in så diskret bland alla andra kalufsar på stan. Skulle jag gå in på ICA skulle jag vara rädd för att höra en duns efter mig om jag skulle passera folk i affären. Precis som på sjukhuset, där orkar jag bara inte bry mig. Det känns mer okej att se ut som ett mähä där. Dunsarna i backen när folk svimmar av att jag har ett stort synligt ärr i huvudet. Borrhålen här och var gör att det påminner mig om ett bowlingklot. De syns mer än vad jag trodde... Flera gånger har jag gått om tanter, hållit andan och varit orolig att ge dem hjärtattacker.  Samtidigt som jag inte vill göra det, vill jag ingenting hellre. Alltså gå där som jag ser ut, slänga av mig peruken - inte ge tanter på sjukhus hjärtattacker! 

Den upproriska Emma är tillbaka och jag vet inte hur jag ska bli av med henne. Kanske måste jag möta henne och stå där så här. Blottad. Naken. Sårbar. Utan smink, inte tillfixad, söt eller bara tillgjord. Utan som en krigare. En krigare som säger fuck it. Fuck cancer. Fuck cancer. Kan aldrig säga det för många gånger. Men så är det ju det... jag kanske trampar någon på tårna, genom att sparka bakut och gå genom affären som en upprorisk tonåring som skiter i allt. Jag vet inte. Jag vet verkligen inte och jag kan inte sluta fundera på det.

Önskar att jag inte brydde mig så mycket. Önskar att jag varje dag kunde känna lite mer "skitsamma". Inte låta omvärlden ha sån stor inverkan i hur JAG ska gå ut. Fan, det är väl mitt val om jag vill se ut som en taskig kopia av nån gammal trend. Dessutom med en skev och "missuppfattad" mohikan. Sen varför jag ser ut så har väl ingen med att göra egentligen...

Jag hör rösten i mitt huvud. "Åhj Emma, sluta bry dig så jävligt!"
Jag jobbar på det. Det kommer.

Emma

4 kommentarer:

  1. >taskig kopia av nån gammal trend

    Haha. Tack, precis så känner jag mig när jag kollar i spegeln. Övervintrad synthare med combover.
    Funderar på att kapa och bara spara luggen, men fyfan, då blir det ännu mer att raka och hålla efter. Ser ju redan ut som ett miffo med mörkt hår i nacken och helt blond på sidan. Bleka stubb, kan man det? Eller färga på den ljusa stubben? Äh, det kommer ju inte fästa.
    Peruk kanske inte hade vart så dumt ändå. Tänker iofs mest på att skydda huvudet mot solen i sommar, men då kommer den väl koka upp istället. Och den behöver inte det också.

    Nu är jag ikapp dina inlägg iaf, och trött. Orkar inte säga så mycket mer nu, jobbig dag, fått sova större delaen av nätterna några dar nu (dvs, somnat om efter de obligatoriska 3h's kissepauserna, har du också dem?) men inte inatt.
    Var och lyssnade på föreläsning med Ung Cancer Julia i måndags och igår var det medlemsträff. Det sätter igång tankarna. Det blir vilodag idag. Tvättstugan får bli det mest ansträngande. Det och försöka hålla sig från att äta ur skåpen, för nu jäääävlar har kortisonsuget gått in, först nu. Eller så är det kroppen som behöver kompensera energinivån när jag trappar ner. Skit iaf, jag klarade mig ju på +/- 2kg skitlänge.

    Kram och <3! :)

    SvaraRadera
  2. Hej Emma!
    Du är ung och det är känsligare då hur man ser ut. Jag fick en stomi (skitpåse) på magen för 17 år sedan! Jag simmar och är ofta i simhallen där många ser den - och vet du vad, det är en del av mig. Det är mest barnen som tittar och frågar. Jag är äldre än dig och då är inte det yttre så himla viktigt längre. Du är en jättesöt tjej som kämpar. Skit i vad andra tycker, gå ut som du vill och som du är om du känner för just då. För egentligen så bryr sig människor mindre än vad man själv tror!
    Lycka till och ha en Glad Påsk Emma
    Kram från Kerstin

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Vilken jätte bra blogg, du är underbart duktig på att skriva :) Kom hit av en slump och har sträck läst hela bloggen under kvällen. Det är hemskt att läsa om hur du blivit bemött av vissa idioter på sjukhuset. Jobbar inom sjukvården och vet att det händer..det anställs idioter ibland. Jag opererade in en ny höftled för 2 år sedan (jag är 32 nu), och som extra present fick jag några blodproppar. På min egen arbetsplats (sjukhuset)blev jag behandlad så illa och inte tagen på allvar, så det slutade med att jag gjorde en anmälan mot min egen arbetsplats när allt var över.
    Jag önskar dig all lycka till :) Å jag e helt säker på att om någon kan klå "en Mårten" så är det du :)
    Å ditt hår..jag tyckte du var lika snygg i snaggat hår som i hår-du har liksom attityden och ansiktsformen för det :)
    /Johanna

    SvaraRadera
  4. en lyckospark i baken:)
    de e lätt att tänka på andra men för en gångs skulle kasnke du ska göra något för dig själv emma:) skit i peruken som e varm o gör huvudvärken sämre, skit i folks blickar. Du anar inte hur stark du är som faktiskt vågar slå bakut!:)
    LYCKOSPAR IGEN:)

    SvaraRadera