PRETTY AMAZING STUFF.

Jag skriver och jag skriver och jag skriver. Återigen blev mitt tänkta "korta" svar väldigt mycket längre. Orden och tankarna flyger ur mig och jag skulle kunna fortsätta non stop. Som ett träningsfreak på ett rullband. Bara gå, gå, gå. Wihoo, som duracellkaninerna!

Det är en sån otrolig lättnad att få prata ur sig. Mitt flummiga jag får tömma sig och jag tycker ibland synd om stackars E som ska svara på allt vimsigt som står. Men hon gör det och hon förstår. Mina ord går inte in genom det ena örat och ut genom det andra. Vilket jag kan förstå att det gör på vissa ibland. Hela tiden allt detta snack om cancer. Jag vill också spy på det vissa dagar men samtidigt har jag ett sånt enormt behov av att prata om det. Av många olika anledningar. De som förstår, de förstår.

Har jag sagt att vi kan så mycket mer än vi tror?

Jag kan till exempel stå på händerna och ta kort på fötterna samtidigt.

Yep - I can do pretty amazing stuff!

Emma