M och J har lämnat mig i det stora huset för en tripp till gurkstan och lite pyssel där. Jag "blev kvar" i Dalarna. Bilfärden fram och tillbaka tar alldeles för mycket på min hörsel och öronen, så jag ska försöka nyttja tiden till plugg och vila.
Fråga mig inte hur jag har tänkt angående det förstnämnda. Efter ett samtal med min älskade...polack...blev jag verkligen taggad att plugga. Hon ger mig sån energi.
Får bli att knapra lite extra Citodon och ta smällen som håller i sig några dagar efteråt. Det återstår att se om plugg-/nördcellerna i hjärnan kan gömma sig undan tromberna som far runt i mitt huvud. Mitt huvud, som enligt Mårten, är hans hus.
You asshole, burn baby, burn!
Jag vet att det är optimistiskt att sätta sig och plugga nu med tanke på allt. När min hjärna redan är belamrad med massa annat men jag vill plugga. Jag vill lära mig. Jag vill få in mina poäng. Framför allt jag vill kunna släppa det och ta nästa steg. Så idag är min strategi "bit ihop och kom igen då!". Tar på mig Gunde-rollen och kör.
Jag vill jag, jag kan, jag ska - ingenting är omöjligt!
Kikar ut och undrar... vad hände med att sitta på "landet" i en töntig, gigantisk solhatt mot husväggen och njuta av värmen och det gröna gräset?
Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar