Nu har jag officiellt börjat om med det här inlägget 70 miljoner gånger. Börjar skriva något och medan fingrarna flyger ovanför tangenterna krockar dåvarande tanke med en ny som poppar upp. Glädje blandas med tankar om framtidens ovisshet. Krav och allt det innebär att gå igenom hjärntumörskarusellen. Upp och ner, upp och ner, som en riktigt rollercoaster ska se ut. Synd att denna inte är så rolig bara.
Mycket tankar behöver komma ut, men jag får inte ur mig det vettiga som jag hade trott idag. Återkommer sen, när jag hittat förmågan att skriva något man kan förstå igen. Idag tänker jag värma min ledsna själ med solens varma strålar, den blåa himlen och kramar från bror min.
Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar