måndag 27 maj 2013

JAG? VAD JAG VILL?

Tror aldrig jag haft så mycket tankar runt "vad vill jag?" som på senaste. Jag ser vänner som reser runt utomlands, köper hus, klättrar på karriärstegen, vänner som väntar barn. Jag är så otroligt glad för deras skull att jag blir tårögd bara jag tänker på det. Främst tanken på kommande bebisar - jag längtar. En liten smula rädsla uppstår också, tänker som K sa i fredags. "Jag är ju så rädd att tappa dem!", hah det kan vi ta i hand på. Jag med min vänsterarm... lär väl få träna massor tills hösten kommer! Samtidigt som jag blir glad för mina vänners skull så poppar frågorna upp. Vill jag ha barn? Vill jag göra karriär? Inom VAD vill jag i så fall göra karriär? Var vill jag bo? Hur vill jag bo? Följa mina drömmar? Förresten, vilka är det nu för tiden?

Jag vet. Det kommer med tiden, och jag är inte där än. Jag antar att det är delen av mig som vägrar acceptera att jag är sjuk som även står för dessa tankar. Jag vet att jag måste ta det när jag står där. Som massören sa, "du kommer till vägsjäl och kommer tvingas välja", jag är inte vid ett vägsjäl än. Men tankarna vill vara där på något sätt, jag vill ju självklart också kunna göra allt det som de andra friska gör. Men nej, idag får jag ha tålamod, sitta still i båten och njuta av mina dagar hemma. Komma ihåg att det är vad jag behöver just nu - tid och lugn.

Jag kan ju faktiskt sola hela dagarna när det är fint väder, promenera och vara ute, ta sovmorgon, dricka kaffe när jag vill på dagen. Äta när jag vill på dagen. Se på film eller sova hela dagen om jag så vill. Det finns fördelar och kanske börjar jag kunna se dem mer och tycka att det är helt okej att vara sjukskriven.

Klappar mig själv på axeln och säger "jag har blivit duktig". Gett mig själv mer tid och lugnat mig något ofantligt om vi jämför hur det var för två år sedan. Det tar tid, men det är okej. Tränar på att prata med mig själv med en snällare röst. Tack underbara vän för att du hjälper mig inse saker jag ibland är blind för. Utan ditt stöd i den här karusellen vet jag inte vad. Jag hoppas jag påminner dig om hur viktig du är för mig. Gisela. 

Emma

1 kommentar:

  1. Ja allt har sin tid:) Och ibland behöver man just "bara vara". Förr eller senare brukar saker falla på plats, sällan så som man trott att det skulle bli:)

    SvaraRadera