torsdag 4 april 2013

NUET, IDAG.

Det har blivit viktigt att dokumentera saker. Händelser. Framsteg. Så att jag kan gå tillbaka och se hur det såg ut för några månader eller några veckor sedan. Framför allt så jag kan känna att det går framåt. Min utveckling står inte still, jag blir bättre men - som jag alltid konstaterar - det tar tid.

Istället för att slöa bort dagarna i soffan framför serier eller datorn försöker jag gå ut. Få luft och solljus, röra på mig och göra något vettigt av dagen. Även om det är små saker jag gör. Provar mig fram för att hitta min väg och det som funkar för mig. Ratar det som inte fungerar och försöker ändra livsstilen. Jag vill ändra den på lång sikt, inte bara tillfälligt, för jag tror som min psykolog. Hon menar lite på att så länge jag håller mig lugn, lever hälsosamt, undviker stress och onödig oro bör jag hålla mig frisk. Så frisk som jag kan bli. Jag tror det finns större chanser att tumören håller sig lugn under de förutsättningarna. Vem vet. Någon påverkan måste jag tro att jag kan ha och allt jag kan göra för att förbättra min hälsa tänker jag göra. Annat vore korkat.

Det har känts lättare. Jag rider på en våg av glädje och lättnad just nu. Pusselbitarna faller på plats en efter en och på senaste har väldigt mycket löst sig på samma gång. Psyket fick sig en rejäl boost tack vare det. Upp och ner kommer det alltid gå - det gör det för alla även om mina toppar och dalar kanske kan vara lite mer extrema. Kroppen har orkat mer sedan det vände, promenerar med F och ger kroppen förutsättningar att kunna återhämta sig genom vila. Det är ju A och O, det fattar ju vem som helst. Har inte haft sådan energi på länge som jag känner nu. Undrar starkt om det kan vara FitLine som jag dricker, kan se ett samband med tiden så jag vågar då absolut inte sluta med det just nu! L sa att jag såg ut att må bättre vid mötet igår och S sa att det lyste om mig idag, ja jag mår helt klart bättre än tidigare. Även huvudvärken har känts bättre de dagar jag varit ute mycket och mått bra i psyket, ännu ett samband anser jag. Många bäckar små och det finns tusen orsaker till skallebanket, några av dem börjar bli bättre.

Gör allt för att fortsätta rida på vågen, så länge det bara är möjligt... och lite till.

Emma

2 kommentarer:

  1. Hej:)
    Är så glad för din skull:) Life is for living:)) skickar ljus och styrka till dig!
    Kram K

    SvaraRadera