När man själv inte förstår att man måste lugna ner sig, utan kör på i 180, då steppar till slut livet in själv och ställer till med något som tvingar en att lugna ner sig. Att se det lilla i vardagen, att uppskatta vad man har och att inte göra någonting. Olyckor och annat djävulskap lär oss att här och nu är det viktigaste vi har.
Så lugna ner dig. Sänk ribban om den är skyhög. Lev med människor som får dig att bli lugn och lycklig. Ta bort dem som tar din energi - relationer ska ge. Gör saker du älskar och ta vara på dem du har. Oroa dig inte för framtiden, se det bra med det som är nu. Tiden kommer alltid med en lösning förr eller senare. Var dig själv. Var ärlig med dig själv, dina nära och kära. Dröm stort, satsa och klassikern: ångra ingenting. Just ja, börja meditera.
Jag inser att hade jag fortsatt stressa och levt som jag gjorde innan Mårten, hade jag troligtvis varit sjukare än vad jag är idag - med Mårten i huvudet.
Tack C, för det fina samtalet. Jag har saknat våra pratstunder, att kunna bolla tankar jag har och att få bli påmind om olika saker i mitt liv. Det är en skön känsla att prata med människor som förstår, som kan ha ett hum om vad jag menar med vissa saker jag pratar om. Inte många kan det.
Jag ska till Västerås inom vääääääldigt kort.
Emma
Lyssna på; Solkräm med Rikard Wolff.
SvaraRaderaAlla borde lyssna på den några gånger under sitt liv, som sagt man glömmer!
Kram mitt hjärta!