MANNERS, VAD FAN. MANNERS.

För några dagar sen.
Stod där, med peruken i handen. Ska jag ta på mig den...? Neeeej, jag orkar inte. Eller, jo... Men nej, faktiskt inte. Orkar inte sminka mig heller. La ner peruken, slängde på mig jackan och satte mig i bilen. Väl på stan för att uträtta några små ärenden mötte jag och M ett äldre par. Ett sånt där par jag tänker att de vet vad vett och etikett är. Saker man får lära sig när man är liten, speciellt på den tiden de var små. Man pekar inte, man glor inte och man pratar inte med mat i munnen. Bland annat.

Farbrorn tittade på mig på långt håll när vi kom gåendes i gallerian. Tanten tittade också men var på något sätt i sin lilla bubbla. Fokuserad på var hon gick och fokuserad på att inte gå in i farbrorn. Farbrorn som inte kunde släppa mig med blicken fastän vi passerat varandra. Han som inte hade koll på att han hade börjat svänga för att han vred nacken av sig, i princip. Såg i ögonvrån hur han tittade på mig när vi nästan var bredvid varandra. Nej, det han gjorde heter inte titta, det heter glo eller blänga. Tror hans haka låg på backen men jag är inte riktigt säker...Minns inte till hundra. Där stod han sen, still och glodde på mig när jag vände mig om för att kontrollera om han gjorde som jag trodde - glodde. Förvåningen som välldes över mig blev total när jag insåg att han fortfarande stod still. Nu garanterat med hakan i backen. Den måste ha legat där. Då gjorde jag samma sak. Tvärstannade, vände mig om helt och hållet, tittade honom i ögonen tillräckligt länge för att han skulle förstå. Frågande. Sedan gick jag.

Jag hoppas han förstod vad jag ville ha sagt. Man får titta på mig och jag förstår att man gör det. Men det finns ju tusan något som heter måtta. Att stanna och glo är inte okej. Jag är inte en apa i bur på zoot.

Jag ska skaffa en t-shirt som det står "Ja..." på framsidan och "...min frisör heter Onkologen." på ryggen. DÅ kan folk få stanna och glo om de vill. Kanske bör lägga till "Vill du ha numret?".

Emma