PULSEN.

Har landat mer efter gårdagen. Mycket intryck för hjärnan gjorde att jag knappast fick någon drömdejt med John Blund i natt. Tankarna for och kroppen som egentligen var trött verkade gå på någon sorts hysterisk energi. Totalt missuppfattat att det var dags att sova. Halva jag var där, andra halvan var som en Duracellkanin redo att ge sig ut på marathon. Men jag njöt verkligen igår. Levde upp. Storstädernas puls, rörelse och folkmassor ger mig energi. Jag har alltid dragits till större städer, känslan av att allt är möjligt pushar och inspirerar mig. Det finns en frihets känsla över det hela. En stor kontrast från livet här hemma, som präglas av sjukdom, begränsningar och mycket vila. Skönt att få en paus från det, hundledig dag, härliga möten och kaffeprat vid vattnet. Älskar.

Idag sopar jag ihop resterna från gårdagens fest. Tröttheten känns i huvudet som bankar mer, blodet pulserar sakta genom ådrorna och jag försöker röra mig långsamt. Inga hastiga rörelser så yrseln slår till, det funkar bättre då och då. Men spänningarna i axlarna är mer påtagliga vilket gör att dominot i kroppen sätts igång. Dagen är lättare att ta sig igenom med ett glatt humör. Människomöten är verkligen något jag lever för. Glädjen som sprider sig i kroppen efter en dag som igår gör livet enklare sådana här dagar. Jag minns stunden, känslorna, lättheten och försöker stanna i det. Stoppa ner det i väskan och ta med mig det till livet hemma.

När livet slänger ett nät av svårigheter över en gäller det att försöka hitta saker som gör det lättare. Ta varje misstag som en lärdom, prova sig fram och försöka hitta lösningar som gör det bättre. Sådant som kan hjälpa. Nu tänker jag plocka fram spikmattan och vila där. Sedan meditation och andningsövningar. Allt för att hjälpa kroppen med de verktyg jag vet funkar mot värken och oron för mig.

Emma