tisdag 31 juli 2012

KÄRLEKEN FRÅN DET LILLA LIVET.

Efter några minuter blev det tyst. Knäpptyst och jag tyckte de där minuterna kändes som en evighet. Jag har nog aldrig känt mig så elak. Mitt hjärta blödde när hon grät och grät, tårarna sprutade väl på henne kan jag tänka mig. Lilla Freja skulle sova en hel natt själv, i sin säng. Elaka matte, hör du inte hur ledsen jag är? Jo, visst gjorde jag det, och samtidigt som jag ville ta upp henne i sängen och trösta henne ville jag att hon ska klara av att sova i sin säng själv. Jag hade mjölksyra i kroppen, smått träningsvärk och huvudvärken tänker jag inte ens nämna. Tredje natten med lillvovsingen och det känns. Både underbart och lite jobbigt. Jag, som vanligen är trött om dagarna ändå med tanke på berg- och dalbanan jag fortfarande åker, blir nu slut på ett annat sätt. Men tåget rullar vidare.

Tack vare lite annan fokus om dagarna än bara mig själv och Mårten i huvudet kan jag koncentrera mig på F. Hittills har det fungerat, även om det blir en ny ansträngning som jag inte haft förut. Det finns ju alltid två sidor på ett mynt har jag hört.

Nu luktar det blöt hund i hela rummet. Nytvättad F som busat både inne och ute idag springer nu i mitt knä. Hon drömmer, och piper emellanåt. Utslagen efter nattens bravader. Den lilla hårbollen på fyra ben ger så mycket kärlek. Så mycket glädje och jag kan inte förstå att jag redan är så otroligt fäst vid henne. Finaste vovsing. Ja, nu är jag en sån där hjärntvättad mesig hundägare... som tycker min hund är den finaste hunden i världen och att det finns ingen bättre. Smälter för minsta lilla blick från de mandelformade bruna ögonen.

Freja

Emma

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Hehe tack robert, hon är urgo! kommer väl till västerås nån gång så får ni kanske träffa den lilla hårbollen :D jag hoppas du mår bra! :)

      Radera
    2. Haha jaa gör det:)! kom förbi under nollningen eller nåt! kramar =)

      Radera