söndag 10 juni 2012

SOMETIMES YOU JUST GOTTA DO WHAT YOU GOTTA DO, SOM JAG BRUKAR SÄGA.

Det är med någon slags skräckblandad förtjusning som jag tänker på de förändringar som är på gång för min del. När jag tänker på det känns det som att jag har en bomb i hjärtat och magen som exploderar. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det känns så förjävla bra samtidigt som jag vill sätta mig ner och gråta. Backa ur.

Lägenheten i Västerås skapar en fet knut i magen. Den väcker traumatiska minnen från anfallet och då allt gick så galet snett. Skit-kvällen när jag stod i lägenheten, stirrade på sängen och konstaterade att går jag och lägger mig nu, då kommer jag aldrig mer vakna. Tacka fan att jag lyssnade på min magkänsla. Alla de känslorna sitter kvar i väggarna. Dödsångest... Fan vad värdelöst. Innerst inne vet jag att jag behöver landa och satsa på rehabilitering, välmående och lugn. Jag behöver vara på ett ställe och jag vill ha familjen nära just nu. Dessutom är Västerås för stor stad för mig just nu - jag blir förvirrad och totalslut där när jag är så här. Det är för mycket folk, för mycket rörelse och hets. Borlänge är litet och bra ur det perspektivet. Ni hör väl vart det här leder... Vågar och vill knappt säga det, men jag ska sälja lägenheten i Västerås och flytta till Borlänge. Den sämsta saken med det här är att "lämna" alla mina fina vänner som jag har i gurkstan. Det får mig att vilja göra som sura små barn gör: lägga mig ner på marken, vägra resa mig upp, sparka och slå i backen. Och böla. Böla så högt jag bara kan. Det kommer bli ett stort tomt hål i mitt hjärta, men när jag kan, kommer jag komma och hälsa på.

Nu är det dags att bli Borlängebo för ett tag igen. Tills... ja, tills jag är back on track, då får vi se vart det bär av.

Emma

4 kommentarer:

  1. Hua, jag förstår och tycker du gör rätt! Följ magkänslan, det ska man alltid göra... Vill du flytta tillbaka en dag så kan du ju helt enkelt göra det=) Kramar

    SvaraRadera
  2. Förstår att det är mycket känslor Emma, men du tar ett bra beslut!!

    Å alla vi som bor i Västerås kan ju åka å hälsa på i Borlänge!! Det är inte så långt bort! =)

    Många kramar
    Carro

    SvaraRadera
  3. Tänker på dig och tycker du gör helt rätt! Men inser att det nu kommer bli ännu svårare att ta tummen ur och träffas... Kram på dig fina Emma! /Sanna E

    SvaraRadera
  4. Vad glad jag blev att jag just hittade din blogg.
    Du skriver jättebra!

    SvaraRadera