torsdag 14 juni 2012

I WISH IT WASN'T MY BODY.

Min kropp börjar säga mig att morfinet stjälper mer än vad det hjälper. Det är rent ut sagt åt helvete om jag ska behöva må så här om dagarna när jag går på morfin... Värre än kortisonet. Fast åt andra hållet...på något konstigt vis. Medan alla andra springer runt i klänning och shorts drar jag på mig långfillingar, tjocktröja och filtar. Sockor. Fryser som om jag stod naken mitt ute i snön. Halsen gör ont och huvudet dunkar, i vanlig ordning. Morfinet gör mig så trött att jag knappt orkar med mig själv. Det bästa är att sova, och det funkar ändå sådär när det är dags. Sömnen är bäst endast av den enkla anledningen att då slipper jag vara vaken och känna allt elände som just nu finns i min kropp. Sitter hela dagarna och när jag väl ska göra nåt är jag smått hysterisk. Pratar högt för att inte lida lika mycket av huvudvärken och öronen och hetsar för att inte känna de trötta musklerna. Jag vet, det måste låta märkligt, men i min värld är det fullständigt logiskt. Jag orkar inte ens sitta upp själv. Märks att jag är påverkad av morfinet eftersom jag är både småseg i kolan och snurrig från time to time. Om jag lägger huvudet på sne fattar ögonen inte vad de tittar på. Helmysko... och fan, ska jag vara påverkad av någonting kan de väl ändå ge mig nåt bra... som är lite uppåt eller så höhö... ;]

Down-dagarna har blivit ett antal på sistone. Morfinet har påverkat mig nåt så inåt och just nu känner jag bara f-u-c-k happiness och tacksamhet. Tacksamheten kan köra upp sig någonstans. Läkaren ringer imorn och jag tänker vägra mer morfin. Jag vill ha tillbaka min energi, min värme, min glädje. Jag vill ha tillbaka välmående, pigga, positiva mig. Den där härliga som skrattar och lever runt hela dagarna. Imorn tar brorsan studenten, hur tusan ska det gå för min del? Öronproppar, sockerstinn och massa kaffe kanske... Stackars bror kommer nog skämmas om jag kommer med tjocktröja och mössa... Men det är ju sjukt kallt utan hår.

Emma

3 kommentarer:

  1. Hej Emma, har du tagit bort din facebook? Kämpa på.

    SvaraRadera
  2. Förfasen vad dumt och jobbigt du har det, önskar något kunde hjälpa. Men mitt i allt elände kommer ändå det där höhö, hehe eller haha. Du är bäst och du vet vad som är bäst för dig! Din bror har nog aldrig varit stoltare över dig och din kämparglöd gissar jag på. Puss på dig!

    SvaraRadera
  3. Stor kram Emma. Vi hoppas för dig! :) Kram!!

    SvaraRadera