Sitter i bubblan, öronpropps-bubblan. Utanför bubblan händer det saker. Det rör sig. Det låter. Men jag bara sitter. Jag bara är, i tystnaden. Fy tusan vad skönt. Hör mitt hjärta slå och känner de djupa andetagen jag tar. I musklerna poppar det - fortfarande. Tycker de borde slutat poppa sina popcorn för länge sen. Försöker få dem att fatta att kalaset är över, att det är söndag nu, men inget händer. Spasmerna kommer hur mycket jag än försöker slappna av. I benmusklerna är det som om jag var med och sprang Stockholm marathon igår, mjölksyra om jag endast går upp för trappan.
Kortisonmonstret i mig är verkligen dött just nu. Saknar det nästan, av den enkla anledningen att det gjorde mig pigg och jag orkade med saker. Börjar tappa hoppet på morfinplåstrena... Fortfarande huvudvärk vad jag än provar känns det som. Visst, mediciner och smärtstillande tar ner den värsta toppen. På en skala mellan 1-10 brukar det vara 15 i huvudet, men nu kanske det är 8-9. 7 möjligen - en bra dag om jag tar morfintabletterna också. Ber att läkaren kommer på något mirakel, eller att han kanske glömt ett alternativ. Ett alternativ som "självklart kommer ta bort min huvudvärk!". Snälla? Kan det inte för en gångs skull få vara så lätt? Dumma doktor. Ta bort huvudvärken och den hemska psykiska terror den medför så ska jag vara tyst. Kommer aldrig mer klaga. Okej, man ska inte lova saker man inte kan hålla... men jag kommer klaga otroligt sällan i alla fall. Fixa gärna min känsliga hörsel också, när du ändå håller på farbror doktorn. Faa-a-aan vilka krav jag har!
Öronproppsbubblan - the best bubble in the world. Probably.
Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar