FÖR ATT ÖVERLEVA KANSKE?

Jag håller på att grubbla ihjäl mig. Mindfulness och meditation, nej du, inatt styr tankarna. Harmoni-Emma och Mindfulness-Emma verkar vara på semester. Typ, kvar i Norge eller något. Det spelar ingen roll hur djupa och många andetag jag tar. "Fokusera på något annat"... det funkar inte just nu. Vill bara störtböla men huvudet kommer vara ännu värre imorn då och det funkar inte. Jag orkar inte det. Snacka om ond cirkel.

Jag känner mig som den där som omvärlden inte riktigt förstår sig på. Som vännen, systern, dottern, barnbarnet, släktingen som hela tiden säger "inte idag", "jag orkar inte", "det är jobbigt idag", "huvudvärken är värre", "en annan dag".

Jag får höra att det är härligt att höra att jag låter pigg i alla fall - fast det är ju så långt ifrån sanningen man kan komma. Hjärnan känns som en vattenballong som skumpar runt precis som guppyn i akvariet. Mörka ringar under ögonen ger avslöjandet att nätterna går tungt och att det är en extra utmanande period just nu. Det har blivit kämpigare sedan jag slutade gå på samtalen hos Eva. Jag är (tyvärr dessa gånger) en djup person som tänker mycket. Som behöver prata av mig, men att sitta och prata med mig själv är inte alltid det bästa. Plus att folk kan ju tro att man är sinnessjuk på riktigt. Jag märker hur jag har nära och kära på en armslängds avstånd hellre än att sänka garden och prata. Det blir så otroligt jävla (rent ut sagt) jobbigt då. Känslorna kokar över och mycket rivs upp. Jag vet att jag sagt det förut, att jag blir som musslan. Att jag stänger in mig. Jag vet inte varför egentligen, har bara mina teorier och jag önskar över allt annat att jag inte gjorde så. Min teori utgår ifrån försvarsmekanism? För att ta sig igenom det jobbiga? Vad vet jag, det är inte enkelt att trycka på "open"-knappen och bara börja prata. Speciellt inte när en stor del av omvärlden har så svårt att förstå.

Frustrationen över att inte orka prata i telefon gör det inte heller lättare att hålla kontakt med vännerna på långt håll. När varken huvudet, kroppen eller öronen fixar det, hur gör jag då? Dåligt samvete för att jag inte hör av mig, dåligt samvete för att jag inte alltid kan vara den vän jag skulle vilja vara.

Emma