Vad äckligt det är. Jag sitter och läser mina journalkopior från Västmanlands Landsting. Har fått hem yttrande och beslut på anmälan jag gjorde under slutet av 2011 och början av 2012, någon gång... Alla minnen därifrån rivs upp och jag kan minnas nästan allt - som igår. Händelser jag aldrig kommer glömma.
Tänk er att tre personer sitter i ett rum. En av dem kommer med ett besked - vi kallar denna person läkare. När de andra två (patient, anhörig) sedan går därifrån, för att reflektera över vad som sagts, pratar de om beskedet. De har samma uppfattning, samma meningar som klingar i deras huvuden när de upprepar och återberättar för varandra. Den ene kan börja meningen och den andre avsluta den. Men läkaren säger "Nej, det var inte så jag sa. Det där har jag aldrig sagt." Vem har fel då? Hur kan patient och anhörig uppfatta samma meningar fel? Rättare sagt hur kan de höra meningar som tydligen aldrig sagts? Varifrån har de i så fall fått meningarna? Rena rama sammanträffandet? Eller? Kan det faktiskt vara så att läkaren sa som patient och anhörig säger? Att patient och anhörig faktiskt hörde rätt, att läkaren hade fel. Läkaren kom med felaktigt besked.
Men nej, då har läkaren i efterhand ändrat hennes besked och skrivit Uppsalas ord i journalen. Hon fortsätter med att patient och anhörig troligtvis inte förstått vad hon sagt. Att patient och anhörig är i chock och förnekelse. Klart vi var, men vi var väl fan inte döva?! Där står idag att min tumör är elakartad osv - saker som aldrig kom ur hennes mun när vi satt där. Orden som står kom från G.H. i Uppsala - ingen annan.
Kom inte och lura i mig att en person berättar en sak, sedan sitter de två åhörarna separat och återberättar en annan historia - men med exakt samma meningar. Vi är inte dumma i huvudet, hur chockade vi än är. Det är en spark i magen, en idiotförklaring och kränkande att få den responsen. Sjukvården skulle ju aldrig göra någonting fel. God forbid.
Åter till det som är äckligt, och det kan man säga att ovanstående lite invecklade förklaring är. Tvi för min första läkare, som inte kan stå för att hon gav mig felaktigt besked. Därmed var den anmälan färdig, klar. För hur ska jag kunna argumentera mot en i efterhand ändrad journal? Det är maktmissbruk. Det står ord mot ord och självklart vinner läkaren. "Du var chockad, Emma. Du minns inte vad läkaren sa."
Emma
Så lågt, skylla på att patient och anhörig är i chock och förnekelse.
SvaraRaderaDet kan man också vända på, hur kan en läkare släppa iväg personer som enligt läkaren uppenbart inte förstått vad som sagts?
Sjukvården må vara bra på vissa saker men informationsbiten är en ständig bristvara.
Men mitt råd till dej Emma är, släpp det, lägg inte en massa energi på detta som slår tillbaks negativt på dig. Lägg i stället energin på att bli lite förbannad men gå vidare.
Kämpa på Emma, du kommer att vinna den andra kampen. Styrkekramar!