onsdag 30 november 2011

UPPE I DET BLÅ.

Ni vet hur vårkänslor känns? Ungefär som att det bubblar inom er och allt ni kan göra är att le. Det bara går inte att sluta. Så skulle nog i alla fall jag beskriva det, på ett ungefär. Idag är en sån dag för mig. Det känns som att mitt hjärta bara växer mer och mer, så snart tror jag det ska hoppa ur bröstet på mig. Ni vet vilka ni är och ni gör mig så otroligt jävla glad, jag kan inte beskriva det. Jag vet inte vart jag ska ta vägen helt enkelt, haha.

Jag börjar inse vad som verkligen betyder nåt och vad lycka är för mig. Länge har jag sett min lilla "resa" som började i september som en ond spiral som går neråt. Neråt, neråt och neråt, non stop. Men vet ni, den går nog faktiskt uppåt. Jag säger alltid till alla andra att vara med dem som får de att skratta och göra saker som de blir glad av, men, inte gör jag det själv speciellt bra. Familj och vänner, det är nåt som betyder otroligt mycket för mig. Mezgin fick mig att inse saker igår och det jag måste göra är att se till att spiralen fortsätter uppåt. Skratta, vara positiv, umgås och göra saker jag tycker om. Fyllas av glädje och vara så uppe "i det blå" att jag inte hinner vara negativ. Haha, ni undrar nog om jag röker på...men nej, tyck vad ni vill men jag tror fan på det här. Göran (läkare i Uppsala) sa också att jag skapar bättre förutsättningar om jag är positiv, nåt som flera läkare sagt. Patienter med positiv inställning och dåliga odds överlever i större utsträckning än patienter som är negativa men har goda chanser att klara sig.

Så min största och första uppgift nu är faktiskt att bara vara glad och positiv, uppe i det blå. Mycket mer än jag tänkt innan.

Did you say it? "I love you. I don't ever want to live without you. You changed my life."
Did you say it? Make a plan. Set a goal. Work toward it, but every now and then, look around; Drink it in 'cause this is it. It might all be gone tomorrow."

/E

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar