tisdag 13 november 2012

DENNA SJUKDOM ALLTSÅ...

Tråkiga dagar. Jobbiga sådana. Vaknar, konstaterar att huvudvärken är åt helvete jobbig, äter frukost, promenerar med F, vilar, vilar, vilar, promenerar med F, konstaterar att huvudvärken fortfarande är för jävlig, sover. Typ. Samma visa varje dag. Sa jag att det är tråkigt? Livet med sjukdom, usch.
Just nu är någonting inte helt rätt i kroppen. Lederna och blodkärlen känns som när man försöker dra ut en kola och göra den avlång - det går minst sagt segt. Huvudet pulserar och jag flåsar fan när jag är ute och går i små uppförsbackar. F springer, lika vild och livlig som vanligt. Jag älskar att hon är så där glad men önskar att jag orkade vara lika glad och hysterisk med henne. Tyvärr inte idag. Huvudet dunkar något hemskt och nacken kan behöva sig en omgång massage, men med krassligheten, eller vad det nu än är, funkar det inte. Mitt i allt det här längtar jag efter jul, och att flytta. Jag dör nästan av längtan.

Flytten innebär ett steg framåt. Det känns som att jag får tillbaka en del utav min självständighet. En del av mitt riktiga liv kan fortsätta med annat fokus. Trycka på play efter att ha haft livet på paus i flera månader. Alla runt omkring mig lever vidare och det måste ju jag också göra. I och med ett cancerbesked känns det som att livet stannar upp. I och med behandling och diverse operationer så stannar livet upp, hur lite man än vill det. Rehabilitering, olika metoder för att hitta tillbaka. Tillbaka till en normal vardag, där dagarna rullar på som vanligt. Vad nu vanligt är... Men som jag hade det innan jag blev sjuk. Då jag kunde välja vad jag skulle göra, vad jag ville och orkade göra. Livet som frisk: valmöjligheter.

Jag har förändrats, mycket till det bättre men det finns också saker som jag önskar att de inte hade hänt. Händelser som påverkat mig till den stora grad att jag blivit rädd, orolig och väldigt allvarlig. Men det är så jag är idag och det är som de säger: det du har varit med om är det som skapat den du är idag. Jag försöker lära mig att jag inte ska ångra saker jag gjort. Jag ska ångra saker jag inte gjort.

Idag känner jag bara ett stort FAN. Fan för Mårten, fan för cancern och det den tog från mig.

Tack för fina mail, ni gör mig så glad. 

Emma

4 kommentarer:

  1. Du är stark Emma, även de dagar du inte känner dig stark. Även om vi inte har samma prognos så vet jag mycket av det du upplever där hela livet blir pausat.

    Tänker på dig och skickar så mycket styrka jag bara kan. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Valentina! Det måste jag säga att du också är. Har varit in på din blogg och fastnat för ditt skrivande. Nu var det några dagar sen jag läste, har knappt öppnat datorn på senaste... men jag ska läsa ikapp!

      Massa styrkekramar till dig, jag tänker på dig också! :)

      Radera
  2. Hej!
    Har följt din blogg och beundrar dig för din enorma styrka!! Men tycker det är fruktansvärt att du ska behöva lida av den hemska huvudvärken. Finns det verkligen ingen lindring du kan få, så livet blir uthärdligt????
    Skickar styrka till dig:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Vad roligt att du följer!:) Tack så mycket! Hmm, njae hittills har jag provat det mesta. Men har fått en ny medicin nu som förhoppningsvis ska få mig att sova bättre, den gör mig trött och är även ångestdämpande. Förmodligen - om det blir som läkaren tänkt - ska det i längden hjälpa mot huvudvärken. Hjärnan ska vid mer sömn få vilan som behövs för att återhämta sig typ. Annars är det alvedon jag tar, vilket har nada effekt...
      Tacktacktack, många kramar till dig, min kära läsare!

      Radera