På nåt sätt vaknade jag imorse och kände mig glad samtidigt som jag kände mig ledsen. Gårdagen i Västerås var helt underbar. Sprang in på jobbet och hälsade på mina saknade kollegor. Dagen fortsatte med lunch med grabbarna, kaffe med Madde och ytterligare kaffe med Gisela. Tror det var alla jag träffade, helt snurrig i skallen av allt som händer. Tårarna brände bakom ögonlocken hela dagen. Inser hur mycket mitt liv i Västerås betyder för mig, alla människor. Inser hur många som står bakom mig och stöttar mig, hur mycket de bryr sig. Fan vad det värmer, jag blir helt tårögd när jag tänker på det.
När jag satte mig i bilen med mamma och Jonas brast allt. Tårarna som tryckt på hela dan gick inte att hålla inne mer. Jag grät hysteriskt mer eller mindre hela vägen "hem". Imorse vaknade jag med minst sagt sprängda ögon, som vanligt när jag gråter innan jag går och lägger mig. Morfar, Hanna och Jesper kom på lite kalas. Det var superroligt att träffa dom, men känner att det var bra att det inte var fler. Jag är helt slut sen igår och orkar inte med massa surr. Känner att det är svårt och jobbigt att hänga med i tre olika konversationer samtidigt. Något jag alltid älskat förut. Nu bara går det inte, kan inte fokusera. Min födelsedag har varit bra och mysig, jag uppskattar allt dom gjort för mig men innerst inne känner jag att det lika gärna kunde ha firats en annan dag, eller varit helt. Jag har varit alldeles för tankspridd idag för att dra på med leendet och låtsas att allt är som vanligt hela tiden. Det har bara inte gått, tårarna har varit lika nära idag men jag har nog försökt tränga undan dom. Att träffa vännerna i gurkstan igår har fått mig att bli ett känslomässigt vrak. Måste nog acceptera att det verkligen ÄR okej att känna och bara släppa ut det man känner inombords. Jag inser ännu mer vad det jag står inför handlar om. Jag märker på några av dom jag träffade igår hur påverkade även dom är, något jag inte tänkt på innan lika mycket. Vissa tittar på en som att det ungefär är sista gången de ser mig på nåt sätt. Det är tufft...
Men nu är den här dagen över. Känns både bra och dåligt. Imorn är en ny dag, vilket också faktiskt innebär nya möjligheter. Nya tag!
/Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar