Jag är så förkyld, känns fan inte bra, måste kurera mer. Har ätit frukost och betalat massa räkningar...blä vad tråkigt. Utanför faller löven, träden är så där höstigt färgglada, himlen är ljusblå och solen skiner till å från. Det fanns kanske en anledning till att allt det här som händer mig nu kom just nu. Jag hinner aldrig med att förstå att det är höst och jag hinner framför allt aldrig njuta av den - den är ju underbart mysig. Nu har jag då all tid i världen att njuta av höstens närvaro, även om det är med en känsla som är väldigt bittersweet. Idag får det bli filmmaraton, har fått några bra filmtips som jag måste se. Idag är verkligen en sån där berg- och dalbane-dag. Ena stunden skrattar jag så jag får magont och nästa faller tårarna hejdlöst, antar att det bara är att acceptera. Verkar vara så mina dagar kommer se ut fram tills jag får komma till Uppsala på operation och vet nåt mer om vad som komma skall. Men mitt ärr på ögonbrynet är snart helt läkt, det kliar som tusan - antar att det är en bra sak.
Känns väldigt klyschigt men jag måste säga det ändå, för ibland behöver man höra det. Beskedet jag fick förra torsdagen har fått mig att inse massa saker, vilket man troligtvis alltid gör när man hamnar i såna här situationer. Men hur som helst, man borde stanna upp oftare, tänka efter, känna efter, reflektera över omgivningen och inte hasta och stressa fram till alla måsten. Det är kanske det jag ska inse med ärret i mitt ögonbryn - ständigt bli påmind varje morgon jag ser mig i spegeln. Ta vara på vad du har och koncentrera dig på det, fokusera inte på vad du inte har, det tjänar ingenting till. Alla står vi inför utmaningar i livet och alla lever vi i vår egen verklighet.
Som min kloka vän Linnea sa:
Ibland blir inte allt som man tänkt sig, man tvingas tänka om och blir ofrivilligt kastad in i en ny situation. Det är då man lär sig hur stark man är, vad som betyder något och slutligen vem man är. ♥
:]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar