fredag 7 juni 2013

I'M ON MY WAY, BUT I'M NOT THERE YET.

En dag går, två dagar går och vips så är det en ny vecka. Måndag och fredag känns det som nästan hela tiden. Jag försöker hänga med men gör det inte riktigt. Rycker på axlarna och inser att det gör inget, jag har inte så värst mycket tider att ha koll på numera. Har slarvat lite för ofta med meditationen och träningen den senaste tiden. Dagarna har bestått av att slappa i solstolen de dagar solen gett min bleka kropp en gnutta färg. Jag måste passa på att vara ute de dagarna, de är det bästa och mest effektiva sättet att fylla på energikontot skulle jag gissa. I och med att meditationen mer eller mindre försvann från mina dagliga rutiner i och med det minskade också träningen. Veckan bakom mig har jag varit seg och trött - jag har behövt vila och bara vara. Inga måsten med träning och meditation även om jag vet vilka under de gör, speciellt tillsammans.

Mötet med arbetsförmedlingen blev inte riktigt lika jobbig som väntat. Jag var förberedd på att jag skulle komma dit och få lov att försvara och kämpa för att inte bli övertalad att gå ut och börja arbetsträna nu. Jag är inte där än och det är en bra bit kvar även om jag knappt vill erkänna det. Men där satt vi på hennes kontor på Arbetsförmedlingen. "Hennes" hette någonting med Elisabeth, eller Ellinor, kan ha varit Margaretha. Kändes som något namn en drottning skulle kunna ha, oväsentligt men ändå. Kontoret var lika blekt och tråkigt som det alltid är på dessa myndigheter och jag kände mig som en myra. Pytteliten och virrig. Drottningen började ställa frågor som var väl ungefär lika breda och avlånga som ekvatorn. Jag hade kunnat svara allt från a till ö på dem och de var ett bra svar. Det gjorde mig ännu mer förvirrad - så klart. När hon väl specificerade sig blev jag inte klokare på vad hon var ute efter för svar. Det i sin tur fick mig att inse att jag verkligen inte är som förut. Håret är tillbaka, spralligheten och glada sidor börjar hitta tillbaka men huvudet har långt kvar att gå. Jag kände mig nästan dum där jag satt och inte kunde få ut orden. Tusentals meningar for genom huvudet och allt blev bara kaos där inne. Det faktum att minnet svek mig blev som sista droppen som fick bägaren att rinna över - hela situationen blev bara för mycket och så kom tårarna. Jag kunde inte ens svara på frågor som gällde mig själv och min vardag. Drottningen hjälpte verkligen till att få mig att tappa fotfästet.

Fy tusan för dessa situationer, det är de som får mig att bli ständigt påmind om vad som hänt och att jag inte är som förut. Att hjärnan behöver vila och få komma ikapp efter ingreppet och dessutom allt runt i kring en sådan här situation. Cancer. Ja, idag kan jag säga det, jag kan berätta om det, men mitt hjärta krossas fortfarande till småbitar. Jag får kämpa för att inte bryta ihop och gråta varje gång jag berättar vad som hänt. Idag lyssnar jag på kroppen, jag känner känslorna och det gör det faktiskt svårare att prata om det. Förut stängde jag av och gjorde det, stängde in känslorna och körde.

Jag ser gamla Emma framför mig. Vill bli en del av henne igen, liksom plocka russin ur kakan. Ta allt som jag tyckte var bra med henne och stoppa i mig nu, så att jag kan bli lite mer så igen. Men det går inte, jag kan inte komma in på den vägen just nu. Jag tar ett kliv mot henne men dörren stängs, nyckeln vrids om och kastas iväg. "You're not here yet." Fuck you, I already know.

Emma

3 kommentarer:

  1. Ge inte upp Emma, en dag är du tillbaks som den Emma du känner och vill vara.

    Jag talar av egen erfarenhet. Inte att undra på att du inte är dig själv. Så stora ingrepp som operation, strålning, cellgifter, inte minst sjukdomen i sig och den ständiga pressen och oron, sätter såklart sina spår.

    En dag när du tar klivet kanske dörren stängs men då kan du öppna och vrida om nyckeln.

    Heja Emma, du kommer att vinna.

    SvaraRadera
  2. Ett steg i taget:)

    Jag är lite nyfiken vad det var du pluggade innan du blev sju?
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Malin!
      Ja, så är det verkligen.
      Jag studerade Samhällsvetarprogrammet med inriktning statsvetenskap :)
      Kram på dig!

      Radera